Gå ut hårt och öka!

Nu är jag hemma igen efter sista vårlägret med landslaget. Efter två veckor i Alcudia på Mallorca var kroppen sliten. Under lägret var det fokus på mer loppträning och besättningsträning vilket sliter ganska mycket på kroppen om man jämför mot träningen i början av våren som är mer långdistans. Lägret var mycket lyckat för min del och jag kände att jag utvecklades under lägrets gång. Jag hade inte varit på Alcudia förut och hade hört mestadels bra saker om platsen. För den träning vi gjorde var sjön vi paddlade i perfekt. Den var inte mycket längre än vad banorna är som vi tävlar på vilket ger bra skydd mot väder och vind. Nackdelen jag hörde innan jag åkte dit var att det är grunt vatten vilket kan göra att paddlingen går lite segare. Och det var väldigt grunt men det kändes inte mer än på några få ställen. Hotellet vi bodde på ligger direkt vid sjön så det var bara en  promenad förbi matsalen till kanoterna. Maten var riktigt bra vilket är en viktig del i träningen. Även träningen tillsammans i K2 och K4 gick bra där vi blir mer sammansvetsade i de besättningar som ska tävla i Nyköping nästa vecka.

Det är första tävlingen för säsongen som är uttagning till världscup i Ungern och Serbien. Jag ser fram emot tävlingen och är förväntansfull på vad jag kan prestera. Även om träningen inte är upplagd för att vara i någon större form tror jag att kapaciteten just nu räcker långt.

Innan dess ska landslaget samlas på Bosön i Stockholm denna helg för att göra tester. Det är rörlighet och fystester som ska ge oss svar på om träningen ger effekt. Vi testar vår ”tröskelfart” och även maximal syreupptagning. Det sker på paddelmaskin då det är svårt att ha med sig utrustningen som krävs ute på vattnet. För att testa syreupptagningen paddlar vi i 4 minuter så hårt vi kan för att komma så många meter som möjligt. På den tiden hinner man upp i maxpuls och lungorna får jobba så hårt dem kan. Vi mäter även laktat i blodet för att se hur trötta vi faktiskt blev.

Denna vecka är förutom helgen lugn sett till träning. Lite färre träningspass och lite lugnare för att ge kroppen chans att återhämta sig efter en hård period. Vädret har ju precis slagit om och solen visar sig hela tiden. Även vinden har tagit lite semester vilket uppskattas mer än solen för oss kanotister. Bråviken ligger som en spegel på morgonen och bjuder på riktigt skön paddling!
Efter testerna kommer ett till inlägg om hur det gick på Bosön.

Annonser

Distanser på världscup och VM

För ett tag sedan bestämde ICF (International Canoe Federation) vilka distanser som ska paddlas på världscuper och VM i sommar. Detta har varit ett led i att utveckla kanotsporten och få den mer jämställd. Distanserna för OS-programmet 2020 kommer också vara annorlunda mot föregående OS och förändringen till detta år är en stor indikering på vad ICF presenterar som förslag till IOK (Internationella Olympiska Kommittén) inför OS 2020 då det är IOK som har sista ordet för detta beslut.

Min åsikt om ändringar inför OS 2020 är att det absolut ska vara jämställt. Det är en självklarhet i mina ögon som borde varit ändrat sedan länge. Som förslag till OS-programmet har jag inga större invändningar med tanke på förutsättningarna som gäller. Det är synd att vissa sträckor måste tas bort och jag personligen hade kanske valt vissa distanser före andra men att vår sport ska vara jämställd kommer självklart först!

Då kanotsporten inte kan deltaga i alla sträckor på OS som vi tävlar på till exempel SM för att vi har riktlinjer att följa från IOK är såklart synd men vi är fortfarande med på OS-programmet vilket är det viktigaste. Dock är det inte IOK som bestämmer vilka sträckor som ska tävlas i på våra internationella mästerskap och tävlingar som anordnas av ICF. Vad jag vet har vi inte samma begränsningar på världscuper och VM som på OS vilket gör att vi kan ha fler sträckor att tävla på. Detta gör att sporten får fler deltagare och gör sporten större och mer intressant. Olika sträckor har olika kvalitéer och ställer olika krav på atleten. Det är likadant i kanot som i till exempel löpning eller simning. Det är svårt att kombinera att tävla i de kortare sträckorna och de längre på samma gång för att det krävs olika kvalitéer av idrottaren. Det gör att fler idrottare från varje land kan tävla och vi gör på så vis vår sport större. Att begränsa världscuper och VM till att nära inpå ha samma program som på OS tycker jag är synd. Både för publik och tävlande.
Det är vad ICF har bestämt till denna sommar. Programmet för VM och världscuperna ser du nedan:

Jag kan tänka mig att tidsprogram och logistik är argument mot att ha fler distanser på programmet. Att tävlingarna blir för långa eller att det krävs mer av tävlingsarrangören. Men jag tror att detta hade gått att lösa till fördel av att sporten blir större.

Jag hade velat se att det gick att tävla i K1, K2 och K4 på distanserna 200m, 500m och 1000m. På 5000m har jag ingen klar bild på hur det skulle vara att tävla i K2 och K4 men det lockar med tanken på besättning även på långlopp! Se bara på Aktersnurren!

Jag skriver bara om männens K-distanser i detta inlägg då det är det jag själv tävlar i och brinner mest för. Men som jag skrev tidigare tycker jag att oavsett program ska det vara jämställt. I detta fall skulle självklart även damer ha samma distanser som männen.

De ändringar som gjorts till i år är att K4 1000m och K2 200m har tagits bort. K4 500m har lagts till vilket jag tror är en kompromiss så att atleter som tävlade på de borttagna distanserna ”möts på mitten” och tävlar istället på 500m. Även stafett (K1 4x200m) har tagits bort.

Ännu vet vi inte exakt hur förslaget till IOK inför OS 2020 ser ut. Där kan jag tänka mig att K1 500m, K2 500m och K1 5000m inte finns med.

Det var lite snabba tankar jag har kring ändringar inför årets tävlingar. Jag har inte grävt på djupet om argument för/emot men tar gärna emot era tankar kring detta om du har några.

 

Tuffare och hårdare träning

Två veckor i Sevilla och läger nummer två är slut. Denna gång var det landslagstruppen som samlades i Sevilla för att träna hårt och träna ihop oss.
Det blev en hel del besättning för mig vilket jag tycker är roligt och givande. Det går att träna lite hårdare och man orkar lite mer när man sitter i en K2 eller K4. Sen behöver man träna på att paddla besättning. Det är väldigt komplext att paddla tillsammans med någon eller några. Det är svårt att jämföra med något annat men det handlar mycket om att göra allting tillsammans. Det kan låta enkelt men det är svårt att verkligen paddla tillsammans och ha kraften samtidigt. Det skiljer väldigt lite och även om en besättning ser ut att hålla samma takt är det inte samma sak som att den går bra.
Snart får vi reda på vilka besättningar förbundskaptenen önskar se tävla i Nyköping på den första tävlingen. Landslagsledningen väntar fortfarande på beslut från ICF (internationella kanotföbundet) om vilka sträckor som ska vara med på WC och internationella mästerskap. Mer om det nästa gång jag skriver och mina tankar om distanser för kanotsporten.

Träningen under lägret har varit ganska tuff och har gjort att kroppen känts tyngre och tyngre ju längre lägret gick. Det börjar närma sig tävlingssäsong vilket gör att det bli hårdare träning. Det jobbigaste är nästan att gå från grundträning till mer specifik träning med inslag av laktatträning. I början är kroppen inte van vid ha ta hand om laktatet och man mår väldigt illa under och efter träningspasset. Dagen efter känns kroppen som en slagpåse och tar lång tid på sig att komma igång. Men ju mer man tränar på att vara trött, desto bättre går det.

Under resdagen hem i fredags fick jag lite vila från träningen och i lördags var det lite lättare träning innan söndagens vila. Så kroppen känns som den har fått tillbaka lite krafter efter ett tufft läger och en lättare vecka väntar framöver så att superkompensationen får göra sitt!

Innan lägret fick jag behandling av Andreas på  Naprapatakuten för att jag hade lite ont i ryggen. Med lite massage och övningar för att sträcka ut och slappna av i rätt muskler har jag inte känt av några problem i ryggen under lägret. Det är en förutsättning att kunna vara skadefri och kunna träna så mycket jag kan för att kunna prestera på topp i sommar!

Foto: Evelina Menning

Foto: Evelina Menning

Vilodag i Gibraltar

Borta bra men hemma bäst

En av fördelarna med att ha läger i Europa är att kunna vara borta ”kortare” perioder och ha flera läger istället för ett långt. Det har varit väldigt skönt att komma hem en stund för att titta till familjen och umgås med min älskade Carolin. Veckan efter första lägret var det lite lugnare med träningen. Det kan låta som att jag vilade hela veckan men det var ändå 11 träningspass som gick in i träningsdagboken. Några färre än normala veckor med träning men också lite lugnare pass där jag inte behöver tömma kroppen på energi. Under en sådan vecka vill man få tillbaka så mycket energi som möjligt och återhämta både kropp och knopp. Då är det skönt att vara hemma för att koppla av lite.

Den här veckan börjar träningen trappas upp igen med lite hårdare pass innan avresan till Sevilla. På lördag går flyget och läger nummer 2 med landslaget. Träningen börjar på söndag och kommer sedan ha ett lite annorlunda upplägg än vad jag är van vid. Istället för att ha två dagar med ”halv-vila” (2 träningspass på förmiddag och vila på eftermiddag) och en vilodag blir det istället 3 dagar med hård träning och sedan en vilodag. Sedan fortsätter det så hela lägret. Det har jag inte testat förut men tror det kan var bra tillsammans med den sortens träning vi kommer att avverka. Ju närmare säsongen vi kommer blir träningen intensifierad och tuffare vilket sliter lite mer på kroppen. Då är det bra att få en hel dags vila lite oftare för att kunna få ut maximalt från träningen. Det gäller ju inte bara att genomföra träningen utan kunna genomföra den med koncentration och kvalitet. Det återstår att se om det är bra för min del då det blir första gången jag testar detta upplägg.

Det kliar mycket i paddelmusklerna efter att få känna på lite vatten igen. Under tiden jag varit hemma har jag bara paddlat en gång. Antingen har isen kommit tillbaka efter en kortare tids frånvaro eller så har vädret varit så pass dåligt att det inte blir någon kvalitet i träningen av att paddla ute. Även om det är möjligt att paddla då isen är borta vill jag att träningen ska ha ett syfte. Om det t.ex. blåser för mycket och termometern visar närmare nollan är det svårt att få ut det man vill av träningen om man paddlar. Därför har det blivit en hel del paddelmaskin istället för att paddla ute. Det är som sagt bara några dagar kvar tills jag sitter i kanoten igen.


Landslagsläger nr. 1

Igår kom jag hem från ett 3 veckor långt träningsläger med landslaget i Sevilla. Det var det första av 3 stycken läger denna vår.
Det var ett mycket lyckat läger med mycket paddling, gym och löpning. Kroppen fick känna på att vara sliten på slutet av lägret. Det var ca 16 träningspass i veckan och intensiteten ökade lite för varje vecka. Med på lägret var större delen av landslaget men också observationsgruppen fick möjlighet att följa med. Vi var ca 15 aktiva på plats och kunde pusha varandra bra på träningen.

Under andra veckan på lägret fanns det förutom förbundstränaren Åsa Eklund och juniorkaptenen Sofia Paldanius också resurspersoner från riksidrottsförbundet på plats.
Dels var det personer som testade accerelationsfasen med mätinstrument på kanoten och höghastighets kameror. Det hjälper oss se vad som händer under varje paddeltag i detalj och tillsammans med video är det ett bra sätt att få till alla små detaljer som får oss att bli bättre.
Vi fick även hjälp från två fysioterapeuter som hjälper oss med skadeförebyggande träning och rörlighet. Dem utförde också behandlingar på aktiva som behövde specifik hjälp för kroppen.

Vi bodde på ett hotell som ligger på träningsanläggningen vid ”Canal de Alfonso XIII” som vi paddlade på. Det är ett populärt träningsområde för både kanotister och roddare från hela Europa. Spanien, Belgien, Finland, Danmark var några av nationerna som var på plats under vårt första läger.

Om mindre än 2 veckor flyger jag åter igen till Sevilla för andra lägret med landslaget. Det blir 2 veckor långt läger med hård träning. Vi kommer börja öka farten på träningspassen och förbereda mer för kommande tävlingssäsong.

Efter kommande läger i Sevilla är jag åter hemma i 2 veckor innan sista lägret för våren som kommer vara på Mallorca. Det blir sista finslipningen innan tävlingar sätter igång.

img_0861

dsc_0210_00067 dsc_0031_00016
dsc_0016_00008

Portugal, Östersund sen Spanien

Gott nytt år! 2017 är nu här och jag ska se till att det blir ett år av framgång!
Jag har varit iväg på höstläger i Portugal och kort där efter ett skidläger i Östersund i mitten på december.
Lägret i Portugal var väldigt bra med mycket paddling såklart men också styrketräning och löpning. Laget har också fått en bra chans att gå igenom hur vi tycker att träning och tävling ska vara och hur vi i gruppen kan göra varandra bättre och lyft varandra. Många bra dialoger och diskussioner mellan passen och goda utvärderingar om träningen.

Lägret var slut i början av december. En vecka efter det bar det av till först Stockholm för fys-tester och sedan direkt till Östersund för ett skidläger.
Jag har inte åkt skidor mycket i mitt liv men min målsättning var att kunna åka tillräckligt bra så att jag fick så bra träning jag kunde. För varje dag som gick blev jag stadigare på skidorna och jag tycker att jag kunde få ut allt av träningen.
Med hjälp från vår landslagskapten Peken (förre detta landslagskapten för längdlaget) fick jag lite tips o råd om hur jag skulle få till tekniken bättre.

Efter det har det varit jul och nyår. I januari kommer jag vara hemma och åker till Spanien för vårläger med landslaget i februari. Det kommer bli tre läger under våren där de första två tillbringas i Sevilla i södra Spanien. Det sista lägret är vi på Mallorca innan tävlingssäsongen börjar.